Just nu är jag inne i en fas av lättsam frustration. Å ena sidan skulle jag helst vilja sätta mig i en bubbla och få revidera färdigt mitt manus, förhoppningsvis sista rycket inför nytt utskick till förlag. Det gäller del 1 av den trilogi som jag arbetat med sedan ett år tillbaka, då skrivardrömmen vaknade upp och blev ett livsviktigt ljus i en mörk period av livet. (Jag återkommer säkert någon gång till den processen).
Å andra sidan, har jag just avslutat poesiveckorna på utbildningen och sitter med en uppgift nu som handlar om att lägga grunden för ett eget projekt. Det som kommer utgöra tio av vårens veckor. I nuläget ska en synopsis, en slags karta, lämnas in över projektet samt en relevant läslista. Spännande, på gränsen till läskigt. Samtidigt kämpar jag dagligen med att acceptera mina begränsningar gällande energi och hjärn-ork. Försöker liksom vandra hand i hand med den utmaningen. Diverse pauser är ett måste. Korta som långa, ibland hela dagar.
Mitt eget projekt kommer att vara min trilogi, med fokus på del två. Att sätta ner på pränt, vad mina planer är, känns både nyttigt och hiiiiiissnande. Då och då får jag pausa för att uthärda myrorna som kilar upp och ner för min ryggrad. Jag märker plötsligt hur tydligt mina karaktärer, miljön och storyn, redan flyter i mina ådror. Ibland blir bröstkorgen alldeles proppfull av känslor och jag måste hämta andan. Vill ju så innerligt gärna låta dem komma till liv på bästa, tänkbara sätt. Är salig över allt jag redan fått med mig från utbildningen. Av scenanalys, dialog, gestaltning, bildspråk osv, och det finns så mycket kvar att hämta framöver, både till nuvarande historia och, förhoppningsvis, kommande. Är så oerhört, sådär varmt bubblande, tacksam!
Så, ibland pausar jag enbart för att nypa mig i armen. ”Tänk att jag får göra det här!” En paus som vi alla överlag möjligtvis underskattar, eller kanske inte visste fanns? ”Tänk att jag får bo här! Tänk att jag har en sådan underbar partner, tänk att jag har ett arbete, tänk att jag får ha en sådan underbar vän, tänk att jag får vara frisk!” Vi är relativt bra på shoppingpausen, kaffepausen, snooze-pausen, TV-pausen, träningspausen, fikapausen …
Så, låt oss tillsammans införa, och presentera; Nyp-i-armen-pausen! Folkets jubel!